strömmas hörna

Tänk om man kunde få sova helt ut en enda natt utan att behöva
vakna av värk. Vilken dröm det vore.
La mig hyffsat tidigt igår. Vaknade efter nån timme av att kroppen
illvärkte. Kunde inte somna om. Tidig frukost och tidningen som
lite avledande på eländet.
Det finns inga normala dagar här. Inte för att jag går och känner efter hela
tiden eller pratar särskilt ofta om det. Men värken är ständigt närvarande
och det suger ut kraft och ork. Men är ändå lyckligt lottad. Kan ju gå och stå
och fungera bra för det mesta ändå. Värst tycker jag ändå är att jag inte
pallar stress för fem öre. Från att ha haft tusen bollar i luften och full
fart runt ikring mig, till mycket lugnare tempo. Det har inte varit helt lätt
att lägga om livet. Men mycket har varit bra med det också. Hur mycket
onödigt egentligen är det inte som man ödar tid och energi på???
Hur många i ens bekantskapskrets ger något utan att suga musten ur en?
Måste man skala bort tids och energitjyvar så inser man sånt.

Ibland måste det hända något i ens liv som gör att man måste stanna till
och göra en rejäl inventering och ta ut nya riktningar.

Nu är det helg snart och det blir en lugn sådan. Utanför här på gatan och inne
på stan är det tvärlungt mot förra helgens VM fart.