strömmas hörna

9 månader i magen och sen ett livslångt "förhållande" med barnen.
Under mina år som förälder, snart 33 år, så har man ju sett hur föräldraskapet
har förändrats. Krångligare verkar allt ha blivit med småfolk. Mycket verkar handla om
barn som "projekt" här i livet att klara av. Föräldrar verkar mera lida av prestationsångest
och är mera konflikträdda. Jag vet inte om det handlar om dåligt samvete över att
tiden räcker till så lite, eller vad det är??? Tiderna förändras ju också och världen har
blivit större för oss alla, med alla intryck på gott och ont. Lättare blir det ju inte när barnen
växer upp och kommer till tonåren. Har man inte lagt grunderna redan från dom var
små om var gränserna går och vågat ta konflikter. Ja då får man nog jobbigt i överhövan
när dom kommit till tonåren. Jag kan krokna ändå, omän jag sällan varit konflikträdd
och haft gränser. Säga vad man vill om föräldraskap, det hinner aldrig "växa mossa" på en *ler*.

Hur stora än barnen blir och hur bra det än går för dom, så oroar man sig alltid.
Inte så att jag är helt uppslukad dygnet runt av oro. Det kommer och går av vad som
händer och sker i deras liv. Helst hade jag ju velat lägga "röda mattan" för dom och
skydda dom mot allt. Men det går ju inte. Det enda man kunnat göra och gör, är att
förhoppningsvis har jag rustat dom så pass inför livets hårda skola att dom
klarar det mesta. Sen att dom ALLTID ALLTID vet att jag finns för dom  i vått och torrt och älskar
dom oavsett vad som händer.

Största rikedomen man har i sitt liv är barnen.
Vänner kommer och går, men familjen finns alltid för varandra.






Mother and child
Konstnär: Gustav Klimt